Go'kväll allihop! 

Först - ursäkta min dåliga uppdatering! Jag har rätt mycket både med jobb, hästarna och behandlingen så där är inte så mycket tid/ork över för tillfället. Det är fortfarande rätt tufft att komma in i dygnsrytmen och ha orken uppe hela veckan. 

Men iallafall, idag har jag först varit på jobb och sen spenderat eftermiddagen i stallet! Red min häst som vanligt, och hon var riktigt laddad idag! Hon tyckte det var jobbigt när jag började ställa krav på henne, så hon protesterade genom att bocka ett par språng. Kan säga att jag satt rätt löst där ett tag! :P 
Men efter lite om och men blev hon riiiiktigt trevlig och gav en helt sjuk känsla! 

Jag jobbar vidare med att hitta tillbaka till styrkan i sadeln vilket börjar kännas bättre! Har ju tappat galet mycket under vintern när jag inte kunnat rida så mycket pga behandlingen. Sakta men säkert kommer det tillbaka och det är en så skön känsla! :D 

Checkar ut för ikväll, min plan är att uppdatera mer senare i veckan så håll utkik! 
Godnatt :) 

Som jag nämnt tidigare så har jag problem med anorexia, som är en ätstörning. Utöver den har jag även svår paniksyndrom och OCD. jag tänte nu berätta lite kort om min sjukdom, och hur jag kom på rätt bana igen. 

Jag har haft ångest sen jag var 13 år gammal, och ätstörningen har kommit och gått i perioder sen ungefär 14 års ålder. Anorexin tog fart på riktigt under 2019, men det var först 2020 som det började bli riktigt allvarligt. Jag började jobba på Maxi i januari 2020, och var fast besluten att intem låta det komma ut att jag var sjuk. Det höll i någ månader, men i takt med att jag började träna mer och satte upp allt mer strikta "regler" för vad jag kunde äta så började ett par av mina kolleger förstå att något inte riktigt stod rätt till. Jag började berätta om mina problem för ett par kolleger, vilket är det bästa jag gjort med facit i handen! 

Jag började träffa en psykolog och till en början hjälpte det. Men under sommaren blev det mycket värre, och det gick fort. Jag frös konstant, var alltid trött och yr. Jag hade ingen ork att göra någonting. Någon gång i oktober reagerade min ena kollega på hur dåligt jag mådde, och uppmanade mig att berätta för min chef. Jag var livrädd för vad som skulle hända. 

Min chef och mina kolleger har varit väldigt stöttande och hjälpt mig otroligt mycket genom det här! Efter möte med min chef och FHV gick det väääldigt fort! Bara några veckor senare blev jag inskriven på ätstörningsenheten i Malmö, Resund. Där har jag spenderat dagarna sen december fram till för en vecka sen när jag blev utskriven! Nu går jag en annan behandling på samma ställe, och den pågår i 3-4 månader. Jag behöver endast åka dit en dag i veckan och resten jobbar jag med på egen hand. 

Det är en lång väg kvar, men jämfört med för ett halvår sen mår jag redan mycket bättre! Det finns mycket kvar att jobba på, men det är bara att ta ett steg i taget och skynda långsamt. Jag har mycket att tacka min familj, mina vänner och kolleger för att jag vågade ta emot hjälpen. Recovery är möjligt, oavsett hur mörkt och eländigt det känns så finns det alltid en gnista någonstans i mörkret, som visar vägen ut. <3

Önskar er en trevlig fredag, ta hand om er!

Wow, vilken vecka! 

Min plan var att jag skulle hinna med att blogga en hel del under veckan, haha det gick ju sådär! 

Jag har äntligeeen fått börja jobba igen, efter 4 månaders sjukskrivning pga anorexia. 
Jag jobbar på onlineavdelningen på ICA Maxi Råå, vilket innebär att jag plockar ihop onlinebeställningarna, samt levererar till kunderna. Pga pandemin och att det är storhelg så har vi börjat jobba tidigare denna veckan, för att undvika att plocka ihop orderna under de värsta rusningstimmarna. Normalt sett börjar jag vid 5 på morgonen, men denna veckan har jag börjat vid 3 på natten. Här var det direkt på de tidiga morgnarna! 

Det har varit jättekul att få komma tillbaka till jobbet, har verkligen saknat det! samtidigt har det varit väldigt tufft. Det dyker upp utmaningar överallt, allt från att gå upp tidigt igen, till att följa måltidsplanen, äta rätt mängd, inte stressa osv. Det börjar gå upp för mig att vägen mot att bli "frisk" bara har börjat. Jag har många svårigheter och utmaningar framför mig, men jag är definitivt redo! 

Hejhej! 

Välkomna hit till min nya blogg! Jag kommer inte längre in på min förra blogg, så nu startar jag en helt ny! 

Lite kort om mig då, jag är 21,5 år gammal och är en tvättäkta hästnörd! Sen nyårsskiftet 20/21 bor jag hos min kompis, hennes man & deras dotter i Billeberga. Jag jobbar på ICA Maxi Råå på onineavdelningen, och älskar mitt jobb! :D 

i juli 2020 köpte jag min nuvarande häst, City Bridge - även kallad Brixie. Hon är ett 6-årigt fullblod, som jag utbildar själv. Planen är att tävla i både hoppning och dressyr som variation. 

Sen jag var ca 13-14 år gammal har jag kämpat med ätstörning (anorexia) och svår panikångest. Det har kommit och gått lite till och från, fram till förra året när det tog fart på allvar. Tänker att jag berättar mer om det i ett separat inlägg då det är en lång historia. 

Ja, det var väl lite kort och gott om vem jag är! Som jag nämnt i presentationen kommer ni få följa mig på min  väg tillbaka till ett någorlunda normalt och friskt liv. Eller ja - tillbaka är ju fel uttryck egentligen, då jag inte riktigt känner till ett liv utan anorexins järngrepp och den konstanta ångesten. Men såklart kommer det handla om så mycket mer! 

Vi hörs! :D